Kärleken till barnen

Kärlek är det finaste som finns. Det är också det finaste jag kan ge. När Miriam kom in i mitt liv blev jag golvad av kärleken. Helt plötsligt var den inte fin utan våldsam, krävande och utlämnande. Jag blev rädd och jag har inte slutat vara rädd sedan dess. Det klart att få barn är det finaste du kan få men samtidigt är det så jävla hemskt. Du är så utlämnad. Tänk om något skulle hända?

En skulle ju kunna tänka att den rädslan skulle få mig att inte vilja ha fler barn men oj vad vi har kämpat för att skapa ett syskon till Miriam och äntligen efter 4 års kämpande kom Jacques och mitt hjärta växte ännu mer. Jag älskar Miriam mer än någonsin och ändå har jag minst lika mycket kärlek över till min son, häftigt!

Vi har kunnat vara helt lediga och ge varandra mycket kärlek den här sommaren och jag älskar att höra Jacques glädjetjut när Miriam busar med honom eller hans skratt när pappa Stefan pussar honom med allt sitt skägg.

Våra tre helt lediga månader tillsammans tar slut imorgon då Miriam börjar skolan. Det känns lite sorgligt samtidigt som vi alla är ganska less på varandra. Umgås en med människor dygnet runt i tre månader är det bra med vardag och rutiner. Jag och maken får två veckor till innan han börjar jobba och hur jag kommer må märker vi då. Spännande på ett sätt. Jag längtar inte.

Pussar!

Ps: du följer väl mig på Instagram?

Write a comment