We cover several cities, choose one to explore!

Klimatångest

Jag är en oskön person

Något jag verkligen gått runt och tänkt på den senaste veckan är mod eller att vara modig. Vad betyder det? Det började egentligen med att Annika som har hand om den holistiska delen av den mammaträning jag går på bad oss just fokusera på det: ”vad är att vara modig?”

Mod kan handla om helt skilda saker utifrån vem du frågar men hade du frågat min dotter hade hon säkert sagt något i stil med: klättra högt upp i ett torn, sjunga inför en massa människor eller säga ifrån när någon är dum. Just det sista är där jag hamnar gång på gång.

Mod för mig är att våga vara den som säger ifrån i sammanhang där det lätt blir obekvämt att säga ifrån. Kanske är du på ett event, bland människor du inte känner - eller känner alldeles för väl eller så är situationen så att du borde vara glad och skön. Där är jag modig, den som ifrågasätter, säger ifrån och visar vad som är okej och inte.

Jag märker själv att jag inte är så lätt att ha att göra med längre då jag säger ifrån så fort jag hör orättvisa, rasistiska kommentarer, anti-feminism och annat som lätt kommer från folk som är lite ”sköna” eller i sammanhang där det är en viss norm och det skojas om det som ligger utanför. Det kan också vara knäpp konsumtion, långa flygresor (klimatjobbig är jag också) eller människor som alltså inte märker att de är en del av en norm och sen vägrar tro på det och tror de är fördomsfria. Jag blir knäpp.

Just det här att inte vara en skön, härligt leende person längre (eller jag kanske aldrig varit det) skrämmer mig också men det går inte att vända om. Har du en gång börjat se orättvisor, hur klart allt är och hur hemskt människor beter sig är det den nya mallen.

Baksidan är att jag inte blir inbjuden till ”sköna” sammankomster på samma sätt och även om det svider i mig är det en konsekvens jag får ta. Jag har ett ansvar - inte bara för mig, utan för mina barn. Jag vill att de ska veta att de har en stark mamma som står upp för rättvisa, jämlikhet, feminsim, klimat och rätt och slätt riktigt jävla dåligt genomförda event. Livet är för kort för allt annat.

❀❀❀

Klimatångesten

Inatt sov jag som en kratta då bebisen är förkyld. Förmodligen var det sömnbristen som fick skavet att äntligen komma upp till ytan och jag delade för första gången min ångest inför klimatet på Instagram och vilket gensvar jag fick. Vi är många som känner skavet, gör du?

Jag och alla vi som är vuxna nu har förbrukat vår klimatkvot och varje år förbrukar vi i Sverige 4,2 jordklot. Hör du hur fruktansvärt det låter? Varför gör vi ingenting? Varför låtsas vi som att det är normalt att FORTFARANDE flyga korsv och tvärs över jorden utan att tänka efter. Hur kan du sitta där och trycka i dig den stora feta entrecoten utan att vakna om natten med ångest. Vad är det för fel för oss? Hur kan vi be om ursäkt till våra barn sen? Förlåt oss, vi visste hur illa det var men vi ville sola näsan och kött är ju så gott.

Här behöver politiker runt omkring i världen gå samman och lagstifta, inte stryka lobbyisterna medhårs och låtsas att det regnar normalt och inte de farliga skyfall med översvämningar vi ser överallt. Istället fick vi galningen i USA och nu även galningen i Brasilien som har lovat att skövla det som återstår av Amazonas. Det är på riktigt, vi är illa ute.

Det är den här ångesten som äter upp mig inifrån. Samtidigt längtar jag efter solen, värmen och det enkla livet som en solsemester innebär. Jag scrollar nästan dagligen efter resor men bokar inte. Den onda cirkeln går runt och runt tills dess att jag glömmer bort det för en stund. Sen kommer den igen.

Jag vet att jag inte ensam om att känna så här och många engagerar sig men fem gånger så många skiter i det. Jag vet inte ens om jag tror mänskligheten kommer överleva det här.

Bilderna är från sommaren i Skellefteå, också en plats jag drömmer om men som går att ta sig till utan att flyga.