blablabla

Jag tänkte utmärka vad som är ett säker kort att beställa på olika restauranger jag ofta besöker runtom i Stockholm.

Det är viktigt att ha i åtanke att då fokuserar jag endast på maträtten. Det kan innebära att servicen eller atmosfären suger. Det kan innebära att hela menyn är fantastiskt och man har beslutsångest. Det svåraste är om det är en meny som byts ut typ varje vecka eller månad. När man har fått den mest perfekta smakbomben ever vare sig det handlar om friterad ärtpure med hyvlad tryffel eller om det är sidobröd som smakar som ett moln. Wtf, det är som en one hit wonder. Vad fan gör man, för att få äta det igen? ragga upp kocken? Köra en Greta T strejk framför restaurangen med kravet att få den permanent på meny. VAD GÖR MAN.

men nu back to reality.

Ok. Here vi gå.

 

INDIAN GARDEN: deras thali tallrikar. Mix av allt det goda samt stora portioner.

TBILISIS HÖRNA: lång meny. Jag har haft missar t.ex. skippa det grillade. Men om ni vill ha en lyckad matkväll så måste det beställas: kachapuri (ostbrödet)! Aubergine rullar. Dolme. Mixsallad. Chakapuli som är lammgryta med dragon

SHANTI GOSSIP: deras bengaliska meatballs. Min förstfödda för deras bengaliska meatballs. Enda minuset är att portionerna är mini

MILLES: Stockholms otrevligaste haggor jobbar här men jag kommer hit i alla fall pga. att jag dör för den asiatiska råbiffen.

MADAM. Jag var ganska besviken med de flesta rätterna. MEN råkar jag komma tillbaka så måste jag bara säga att deras råbiff för fän måste jag höja till skyarna

KOMMENDÖREN: råbiffen och tonfisksalladen. Sötpotatispommesen. Resten av menyn är you win some you lose some

KNUT BAR: deras tunnbrödspizzor är alltid ett säkert kort. Också hjortronmojiton

VINA: råbiffen och charken är bäst. Resten av menyn är bra den också, har ej blivit besviken so far

BISTRO RIGOLETTO: Ett ord. Råbiffen. Slut på ett ord

BARBRO: Stockholms godaste spicy tuna! Biffsashimin är crazy good

PASTIS: choix du chef ger en underbar mix av allt möjligt. Det här var även stället som introducerade mig till råbiff och ett beroende utvecklades

GRIFFINS STEAKHOSE: mini-råbiffarna! brunchen

BABAJAN: Dagens thali

RICHE: deras omelett är eggcellent (jag vet, jag vet, tråkig humor)

THE FISHERY: jag dör för deras ölpanerade krispiga fisk med lisapotatis 

B.A.R: tonfisksalladen.

NOI: föll av stolen när jag åt förrätten steka rödräkor (pil pil) med chili, vitlök och persilja

PATS PLACE: Nana in my heart , Jaws, Hulken , Spice girl ,  ET go home

LOW AND SLOW: god mat överlag men svimmar av lycka för deras SMOKED PIGWING

SURFERS: Räkbollarna, skulle kunna leva på dessa för resten av mitt liv. Den Barbariska rättikan är svingod

Indian Garden

 

Milles

 

The Fishery

 

Babajan

 

Om man nu ska följa mina rekommendationer och läsa om det jag skriver så kanske det vore bra att jag beskriver lite hur jag äter.

Iofs så tycker jag att du borde följa mig i vilket fall som helst. Bjuder på oslagbar humor och helt unika och originella tankar om mat ( hälsningar ingen självinsikt)

Mina favorit måltider är brunch och middag. Jag lever för dessa stunder. Det är då jag bunkrar upp och äter allt och inget. Dessutom är det ”acceptabelt” att få i sig en alkoholdryck.

De senaste 5-10 åren har jag mer eller mindre haft exakt samma frukost och lunch. Detta är de tråkigaste som finns och föreställer endast energikälla för mig och att inte dö (mörda) av hunger. Dessa måltider är lika intressanta för mig som watching paint dry.

Frukost hinner jag aldrig njuta av på riktigt pga. måste iväg till jobbet. Så det blir en banan eller keso med hallon.

Luncher hatar jag. Jag får alltid sådan matkoma och blir sjukt oeffektiv både på jobbet och privat. Jag äter hellre smått under dagen för att hålla energin uppe tills det är dags för dagens höjdpunkt; Middag.

 

 

När jag äter ute så är det oftast avsmakningsmenyer jag föredrar. Jag slipper beslutsångesten och det är alltid spännande att låta kocken bestämma och briljera med sin kokkonst.

Om det är  à la carte blir det oftast varmrätt, ibland förrätt men aldrig dessert. Ingen dessert människa tyvärr. Är det i en avsmakningsmeny, ja då slinker den ner.

Jag har lite svårt att dela min mat. Jag får lite av en panikkänsla med smårätter som ska delas. Vissa personer äter snabbt och suger in allt. Vissa vill chilla. Alla har olika sätt och tempon att äta.

I sådana här situationer är jag motsatsen till mindfulness eller vara närvarande. Det spinner i huvudet konstant om jag kommer hinna smaka det som finns, kommer någon annan att äta upp allt, kommer jag äta upp mer än någon annan. Hur snabbt ska jag äta, hinner jag dricka lite av mitt vin emellan tuggorna. Vad händer om jag går på toaletten, kommer tallrikarna vara tomma och jag kommer svälta ihjäl just där och då.

Jag förstår och vet överdriften om hur orealistiska mina tankar är. Men om poängen med att äta ute ska vara avkopplande och umgås så är detta en FAIL. Det har ingenting att göra med att jag är snål eller inte, utan det är på riktigt en stressfaktor. Dela mat gör jag endast med någon som förstår hur jag funkar och inte dömer mig att jag stressar i sådana situationer.

Det intressanta är att utomlands har jag absolut inte detta problem. Jag älskar att ta in tapas, meze, förrätter som ska delas. Allt blir ju roligare och hur kul att få testa lite av allt.

Men inte i Sverige, jag vet inte om det är mentaliteten kring mat här som gör att jag totalt freakar ut. Om det är för att det är så OCD att alla betalar för sig själv. Att bjuda här är inte lika naturligt som i många andra länder. Min hjärna och attityd går all swedish och jag funkar på det sättet här men inte där.

En till anledning till varför jag föredrar avsmakningsmenyer är att om jag väljer från á la carte menyn så blir det oftast i 99% av fallen en råbiff. Hur spännande lät det. Men låt mig förklara. Jag gillar råbiffar som har en egen touch/twist. Den klassiska kan jag göra hemma, hell, alla kan göra den, så jag vill helst inte betala 250 kr för malen nötfärs med lök, senap och kapris. Men har man lekt med innehållet och texturerna, ja då blir det oftast råbiff jag vill äta. Tartarer generellt gillar jag: tonfisk, kött, vegetarisk.

Vad jag sällan beställer är pasta. Har ingenting med kalorier att göra. Det är bara… herregud får jag skriva det här offentligt…(?) det är bara så tråkigt och det billigaste råvaran som restauranger tjänar mest på. Sedan i mitt försvar, har jag inte wow-ats av en pastarätt so far. När och om det händer, ja då kan(ske) jag börja älska pasta.

Oftast dricker jag vin eller öl ute. Inte så frälst i cocktails, speciellt inte när de är 150 kr styck. Och shhh shh shhh, orkar inte bry mig att det är en konst att göra bra drinkar eller ej. I don´t care. Visst, kan jag njuta av en drink men va fan, det är inte brainsurgery.

Jag är ett godismonster. Enligt statistiken äts det 17,1 kilo per person och år. I mitt fall är det så mycket per månad. Utan att ljuga så äter jag en liten skål lösgodis varenda kväll, oftast i samband när jag nätsurfar. Sedan har jag alltid en liten godispåse i väskan. Lämnar aldrig hemmet utan mobilen, nycklarna och godis

 

 

Den dagliga lunchmackan since 2009

 

Min ultimata food nemesis. Min rubiks kub. Min kryptonit. Asså, det här är en kamp jag alltid och jag menar ALLTid förlorar. 

Mitt fokus är inte att prata om att det är en källa for magsjuka, bakterier som dansar tango, mat som står framme för länge, nyttigt eller onyttigt. etc. etc. osv

Nej, nej nej det jag vill säga är att bufféer är the devils child of frosseri. Herre Jesus, att ställa mig framför en buffé är som att beskåda ett flock lejon hoppa på en zebra, en dammsugare på max hastighet, Asså jag kan - bara - inte - sluta -äta! Även om magen gör ont, även om mat börjar sippra ur öronen. 

Om ni någonsin vill se ren och skär panik i mina ögon, så nämn bara ordet buffé.

Så därför, vet folk som känner mig att undvika att boka bord på ställen med gränslöst ätande. Därför kommer du aldrig se mig på ett julbord heller för den delen.

Det värsta är att jag samtidigt älskar det, jag älskar att man kan få smaka lite (mycket) av allt. Drömmen! Ibland önskar jag att jag var en ko eftersom kossor har fyra magar. FYRA magsäck. DRÖMMEN. När någon kallar mig för kossa så tar jag det inte som en förolämpning utan avundsjukt önskar jag att det vore sant. Om jag kunde så skulle jag äta varenda minut av min vakna tid. På riktigt, från 08:00 tills jag lägger mig. So many flavours so little time.

 

Med detta sagt så har det hänt och händer att jag ibland men sällan hamnar på bufféer. 

Mer regel än undantag så är det oftast dåliga och blasé bufféer som är smaklösa och går på kvantitet istället for kvalitet.

Dock finns det ett par ställen jag gillar och kan t.o.m. tänka mig att återvända till. Men, här har jag en mer restriktiv policy än vad Ryanair har med sina bagageregler.

 

Så följande ställen rekommenderar jag, även om man överrätter och börjar få synhallucinationer, out of body experience, så är maten god, fräsch, smakrik, chill atmosfär, prisvärt och totally worth it

 

 

1. Griffins steakhouse

Brunchfest hemma hos gotiska Alice i underlandet

Har inte varit där på ett tag, eftersom jag tror att min mage har fortfarande PTSD. Stället levererar bra råvaror, nylagat, smakrikt och fräscht. Men för att kort summera Griffins bufféutbud, så kan man säga att hela deras middagsmeny serveras på brunchen. Detta, min kära läsare (eller bara ni 2 st) är både underbart och tortyr. Det erbjuds olika sorters kött, ceviche, pommes, korv, ost, grönt, råbiff, kallskuret, potatissallad, räkcocktail ,asså I dont know, you name it they got it. 

Som dem flesta bufféställena så är dessertbordet underväldigande. Lite meh smaker men mycket att välja på och det finns godbitar att hitta. Crème Brulé, äppelkompott, chokladmousse med marinerade körsbär, kaka med lemoncurd, chokladboll rocky road och geléhallon.

Najs for stora sällskap, det är glatt, livligt och partaj.  

Last but not least: den avgörande faktorn som får mig att återvända är deras Jesus holy mother marie råbiff. Det lilla skitet som ger mig livets njutning. Och trots att jag ätit mig sönder på buffén så lyckas jag alltid klämma i mig minst 10 st råbiffar. Drömmer om dem

Lokalen är stor, mörkbelagd med kitschig inredning som samtidigt är trevligt och glammigt. Bra for stora sällskap.

Varje lördag 11-15:00. Kostar 345 kr
Barn 0–5 år gratis och mellan 6-12 år halva priset

2. Lykke & Löjromsbaren

Grönt och skaldjur på brunchbuffén i en stor ljus lokal med skandinavisk inredning.  

Vill man visa sina utländska vänner en modern och tjusig sida av det skandinaviska köket och design så kommer man hit. Älskar atmosfären, det skulle räcka att bara ta ett kopp kaffe (läs champagne) och man känner sig lycklig här.

Ett ställe som ger lite mer lyxkänsla, ger utrymme för samtal och bra ljudnivå

Buffén är pinfärsk med en massa räkor, krabba, mini-mackor och smörrebröd med havets läckerheter. Pajer, sallader, röror. Varma som kalla rätter. Typ 2 st kötträtter. Efterrätter med nylagade pannkakor och en dessertbuffé som fortfarande är under construction, då det fokuserades på kvantitet och inte kvalitet. Men VEM bryr sig när maten var så behaglig.

Varje lördag och söndag kl.12.00–15.00 .

Kostar 325 kr

Barn 1 – 12 år betalar 15: - per fyllda år

3. Il tempo

Brunch med zebror, pizza och Italien i en intim murrig lokal

Ganska nytt koncept med brunch som erbjuder buffé med chark, antipasti, sallader, 3 olika pizzor, ostar, carpaccio, 2-3 röror, bönor, lax, ägg, parmesan, vitello tonnato mm. Sedan får man även beställa en varmrätt från en begränsad a la carte meny och slutligen har man dessertbuffén.

Bra för intima samtal. Goda smaker. Trevlig service

 

 

Jag har provat fler bufféer än de jag nämnde men de är så pass dåliga att jag kommer aldrig gå dit igen eller rekommendera någon att göra det. Jag vill inte hänga ut något ställe men är man nyfiken eller vill fråga om ett ställe ni själva funderat att testa så kan ni DM-a mig på instagram.  https://www.instagram.com/thefood_psychiatrist/?hl=sv

Har ni något bufféställe att rekommendera? Alla tips tas emot. Dock måste förvarna att nämn inte Berns. Jag och Berns kommer ej överens. Detta är en story för en annan dag

 

Och då menar jag Foodie. Den är t.o.m mer provocerande, motbjudande och förolämpande än the real F word.

Jag lägger skulden på sociala medier, mestadels instagram och the fame-seeker avokadon. Finns inte ett tillfälle hon inte poserar och samlar på sig likes. HUR svårt är det att göra en avokadmacka. Seriöst, detta är en ärlig fråga. Avokadon har tagit världen med storm. Kockar som jobbat hela sitt liv, flera års efarenhet, står ut med brutala arbetstider blir slaktade på tripadvisor, yelp etc MEN har man en avokadomacka på menyn, som min 5 -åriga systerdotter kan "laga" då anses ett ställe var “SO damn GOOD. This place KNOWS how to do food. 5 star”

Really.

HA-HA

Nu gled jag ifrån ämnet. De flesta människor älskar mat men att kalla sig en foodie anses töntigt. Matintresset har ökat kraftigt de senaste 10 åren men begreppet foodie formades faktiskt på 80-talet. Anomyma matälskare som kunde glida runt på gatorna och njuta av sin hobby. Jag vet, jag var en foodie sedan jag var typ 10 år gammal. Jag började laga mat hemma eftersom allt jag såg på tv såsom muffins, mudcake, cheescake, pigs in blankett fanns inte i Sveriglandeet. JAG VILLE SMAKA allt jag såg. Så jag började laga. Om jag hade rätt teknik eller om det ens smakade gott vet jag inte. Men det jag vet är att intresset kring mat och att smaka på allt fanns inom mig. Morsan lagade typ 3 rätter, husman. Så det blev min plikt och kallelse att skapa maträtter .

Enligt min kompis Wiki Pedia så är foodie en person som ser mat som en hobby, lägger ner sin tid och pengar och upplever hela akten mer än bara en måltid, utan som en upplevelse. Det är JAG. Men säger jag foodie så himlas det med ögonen. Tror t.o.m min sambo the chef, har det som dealbreaker , hehehe.

Jag ogillar trendfaktorn kring mat och att man glidit ifrån kvalité och njutning. Jag älskar att prova och testa men i gengäld vill jag bli lockad och känna mig nöjd. Jag vill ha passion i det enklaste. Jag kräver inte friterade majblommor som dränks i tryffelolja och blir en snygg instagrambild (jo, men ibland bara).

Det finns vissa matvaror jag älskade innan de blev för hajpade och populära som nu gör att jag är en klyscha. Jag vill inte vara en klyscha och jag vill inte inte vara en klyscha. Jag vill bara äta det jag gillar.

Allt detta är på både gott och ont. Intresset sprids, restauranger kan promota sig, folk är mer nyfikna på matkulturen. Sedan har vi masspsykosen efter perfekta bilden, fegisar som inte ger sin feedback direkt utan gömmer sig bakom datorn och sågar ett ställe, falska recensioner (kanske det som irriterar mig mest), restauranger som minskar på kvaliten och uttnyttjar instagramhajpet istället osv osv

Nä, men en teori är att det som satte spiken i kistan för oss foo…jag menar matnördar var dokumentären FOODIES som egentligen borde varit en avsnitt på Outsiders.

 

When I party with the famous:

Spanien

 

Kaffeverket

 

Pom & Flora

 

Robin Delselius Bageri

 

Istanbul

 

Sophies canele