August 2019

Yoga class? I thought you said pour a glass

Yoga och bubbel är två saker jag gillar. Så gissa min lycka när jag råkade komma över kontot yogacava som drivs av vännrena Sofia Edgren och Isabel Hillborg.

Läs på deras facebook om mer info: YogaCava

 

Jag har deltagit vid två tillfällen och ser framemot fler.

Det brukar hållas på divrse ställen, vart beror mycket på årstid och vad vädret tillåter.

Senast hölls det på Miss brown och lille sixten. Vacker utsikt och bra sällskap med frukost och Cava.

Eventet inleds med 45 minuters yoga och alla kan delta, det är inget avancerat men det är givande. Alltid en goodiebag som väntar.

Frukosten består av avokadomacka, energishot, yogurt med granola.

Allt avslutas med en 45 minuters “terapisession”. Eventskaparna lyfter en fråga som vi deltagre diskuterar sinnsemellan. Vill man inte prata är det inget tvång, man kan bara sitta och lyssna. Intressanta samtal.

 

Jag har aldrig sett yoga som något strängt eller forserande, i så fall hade jag gett upp för länge sedan. Jag strävar efter att hitta balans i det mesta i mitt liv, ibland funkar det ibland inte.

Därför tilltalar YogaCava tjejernas livsfilosofi till mig. Unna dig av allt och sträv efter balansen som ger dig stabilitet.

 

Man får följa deras instagramkonto yogacava där de lägger ut information om när nästa event ska hållas.

Kostar 450 kr och för det får man en ärlig, skön och okomplicerad upplevelse

;
Matspråk

Det finns vissa adjektiv som retar galler på mig när en maträtt beskrivs. Exempel är:

Magiskt. Autentiskt. Smakerna gifter sig.

Smakerna gifter sig (i now pronounce you husband and wife). Att gifta sig betyder inte automatiskt att förhållandet är bra. Det är inbillning. Vissa personer kanske tycker om ketchap på banan och smakerna gifter sig. Poängen är att den meningen inte betyder någonting när det gäller kvaliten av maten. Det finns så många måltider jag haft där jag tycker att en skilsmässa är det bästa och enda alternativet.


Magiskt. Något smakar magiskt. Ok. Duly noted. Vad nu. Hade en av mina patienter sagt att hen upplever magi eller att det är något magiskt hade jag nog förskrivit antipsykotika. Eller övervägt tvångsvård.

Men i alla fall. Jag har själv använt ordet magiskt, mer än en gång när jag beskrivit en upplevelse. Våra sinnen blir så tillfredställda att det känns fantastiskt och overkligt. Nuförtiden är allt magiskt, från mat till strumpor, det har blivit en epidemi. Magi tillhör i sagornas värld så vi får väl själva bestämma vad som är magiskt eller inte för oss själva.

Sen så tycker jag magiskt är så mycket mer acceptablt än ordet autenstisk.

Ordet autenstisk =äkta ; genuin ; sanningsenlig ; riktig ; verklig ; tillförlitlig . Vet ens folk vad autentisk betyder när de använder ordet? Autentiskt till vad. Samtidigt antyder personen att hen är expert och sakkunnig inom området mat och matkultur. vem har gett dig äganderätt till att ha den ultimata åsikten en maträtts orginalursprung. Det går inte att äga en matkultur. Du kan ha en autentisk volvo men inte mat, i så fall insinuerar du att du har både kunskapen om matens ursprung och förmågan att avbilda originallet. Ett annat problem är att matkulturen utvecklas ständigt. Kockar ändrar, justerar och gör egna tolkningar hela tiden från olika inspirationskällor.

Det blir också en generalisering när man använder ordet autentisk. Tex autensik kinesisk mat. Hör man inte hur förolämpande det är. Kinesiska köket är uppdelad i flera olika kök/regioner och alla med olika smaker och aromer. På så vis skulle man kunna säga att varenda maträtt en intar i europa är autentisk europeisk mat. För att det är sant, men var betyder det. Ingenting. Är det bra, dåligt, värt uppleveslen etc etc


Det intressanta är att ordet autentisk blivit lika med bra. Det är inte lika med bra, det är bara en fancy schmancy ord vi gillar att använda när vi vill låta världsvana och sofistikerade i våran beskrivning av en maträtt. Det är ett tomt ord och säger ingenting om kvaliten på maten.Inget. Så det kan vara autenstisk bra eller dåligt. Alla vi är uppvuxna i en viss kultur och har ett hum och minnen om hur vissa maträtter ska smaka eller tillagas men det betyder inte att en automatiskt har en infödd förmåga att utöva dessa matkunskaper och återskapa maträtten. Så, termen auktoritet behöver slaktas och vi bör fokusera på vad som är viktigt. Är du nöjd med det du åt, var det gott, kände du dig tillfredställd. Var det maaaaagiskt Om svar ja, då är mission accomplished.

Pizzan från Omnipollos Hatt är inte mer autentsik än pizzan jag gör hemma. Skilland är det förvisso (smakar bättre på Omnipollos hatt) men ursprungiden är detsamma. Ett bit deg som toppas med diverse råvaoror och sedan steks i ugn. Båda är inspirerade från orginallet. Min pizza är autentisk i mitt hem.

Autencitet och tradinonell är ord jag själv har använt någon gång då och då när jag försökt beskriva en matupplevesle. Men det är fel, jag utgör mig själv till en pretentiös know it all. Baserat på vad? Att jag ätit sushi i över 20 år men aldrig varit i Japan. Kan bara skratta mig själv rakt upp i ansiktet.

 

Ok tänker ni. Tack för (onödiga) inputen om hur arroganta och inbilska vi låter men vad kan vi använda för ord då för att beskriva en matupplevelse? Sanningen är att det är begränsat med uttryck. Det räcker inte med att säga bara gott och inte gott. Men i bland är det det enda som finns att säga och faktiskt hellre det än ovannämnda.

Förslagsvist går det att beskriva råvarorna, om det är färskt eller fabrikat. Om kocken använt olika inspirationskällor eller influenser av något kök eller annan maträtt.
En ärlig skildring av kockens erfarenhet och kunskap. Hängiven och passionerad i sin matlagning. Originell eller innovativ.Om ett ställe vill vara något bara för att vara något så är det inte autentiskt längre utan en klyscha

I slutändan är smaken som baken och smakar det som baken vill jag gärna veta innan jag ger ut mig på en restaurangupplevelse.
Och ja, jag är medveten om att jag har använt ordet AUTENTISK femhundrafemtio gånger i detta inlägg. Allt med mening, smaka på ordet och se hur irriterande den är

;
Bananas

Pizza, you either love it or love it. Därför kan det bli riktigt surt om man får en som påminner om fryspizza från ICA. Att äta ute, i alla fall för mig, är att få det lilla extra man inte får till hemma. Klart jag kan laga pizza, klart att min sambo och vänner kommer att gilla den, klart att det inte slängs. Men jag kommer aldrig säga att jag är pizzabagare eller ens i närheten av att var expert.

Därför

När jag äter pizza ute är minimum krav att i alla fall få en lite lite lite bättre version än min hemmagjorda. Holy grail är att hitta ett ställe som får en att falla av stolen. På tal om stolar, de på Bananas är helt bananas.

I alla fall, Stockholms gator har fler pizzerior än jag har hårstrån. På Bananas kan man få en bättre sådan och najs att menyn erbjuder annat också

 

Öppet:alla dagar (12) 17.00 -01:00

Bananas

 

Så vad säger mina fem sinnen:

 

LUKT: underbar härlig pizza doft. Fin vinlista

SYN: spaced out inredning med crazy neonfärger, knasiga stolar, rund bar i mitten av lokalen. Längst in ligger pizzaugnen, where the magic happens

SMAK: napolitansk pizza, en av mina topp favoriter i Stockholm. Degen är mjuk med ändå lite krispig med tuggmotstånd. Bra balans med toppings. God öl (Bernard!). Och som den råbiff fanatiker jag är så har Bananas även en av stans bättre råbiffar. Brunchen är bra. Spännande övrig meny med smaker från medelhavet.

HÖRSEL: sorl i bakgrunden, lagom ljudnivå, bra för babbel och flabbel

KÄNSEL: opretto, chill söderstämning. Ej bokningsbara bord. Ok service, svajar, olika bemötande varje gång. Prismässigt är det medelnivå, kanske liiite överprisat men prisvärt då maten är god

SJÄTTE SINNET: bra för spontana enkla kvällar då man vill bara vara, umgås och inte vill övertänka saker. Kvarterskrog som fungerar för det mesta

 

;
Bird

I Hammarby sjöstad har måsarna en personlig vendetta mot oss människor,. Vissa dagar här är som en scen ur en Hitchcock film. Sedan har vi duvorna-flygande råttorna som samlas i klungor i vissa delar av stan. Och nej, det blir inte lika instagrammigt och vackert som på torget i Venedig. Sedan om du råkar befinna dig i Australien, tro mig, pelikaner är effing scary. Däremot är det väldigt trevligt på bar-restaurangen Bird, där som namnet antyder har hela menyn pippi på hjärnan.

 

Öppet: mån-lör 17:00-23:00

Bird

 

Så vad säger mina fem sinnen:

 

LUKT: kan klia till i näsan då ett par rätter är spicy. Flarra Cava 300 kr

SYN: fönstervägg mot gatan. Liten, opretto, inbjudande och livlig lokal där en community bord tar upp helarummet. Plats vid baren och fönstren finns. Snygg logga. Dunkel belysning.

SMAK: slow fast food där sharing is caring. Amerikanska, asiatiska inslag där fågel har huvudrollen men det finns snacks och sides utan detta protein. Mycket är friterad och väljer man rätt så har man hamnat i himlen men det finns även ”missar” som lämnar en oimponerad. Säkert kort är Korean fried chicken och buttermilk fried chicken

HÖRSEL: Ljudnivån är lite som i ett hönshus (pun intented *mic drop*)

KÄNSEL: trångt, soft, chill och skönt häng. Kanske inte för första dejten då man blir kladdig om händerna och hela fejset. Men absolut för AW, vardagshäng och det är prisvärt och prisvänligt.

SJÄTTE SINNET: drop-in gäller här. Häng vid baren, ta en cocktail och bordsituationen löser sig i

 

;
Café Facile

Frankofil är en beteckning för en person som inte är fransk, men hyser stort intresse för det franska språket och den franska kulturen. Tack till min vän Wiki Pedia för förklarningen

Jag vet inte varför men hela livet har jag överromantiserat allt som har med Frankrike att göra. Jag har en bild i huvudet hur jag glider omkring Paris gator helt fabulous. Är på landsbygden och strosar på marknaden med en baguette i cykelkorgen. Tittar ut över vingården och sippar ett glas rött och lyssnar på Edith Piaf.

Du vet, sådan där hittepå fantasier som bara ett barn kan ha……och jag

I alla fall. Stockholms gator är fyllda med franskinspirerade ställen. Jag gillar de flesta och en av dem är Café Facile.

Det är så mycket fel men ändå rätt med det här stället. Först har jag svårt att veta vem jag kan rekommendera stället till. Det är trångt som fan, högljutt som in i helvetet, kaotisk men alldeles alldeles underbart (som askungen skulle säga)  

 

Öppet: Mån-sön 17:00- 23(22):00

CafeFacile

 


Så vad säger mina fem sinnen:

 

LUKT: de häller väldigt generöst med vin på glas ;-)

SYN: öppet kök, menyn uppskriven på griffeltavla, väldigt trångt mellan borden. Liten bistro med röda, svarta och mörkgröna toner men stora fönster som släpper in bra med ljus. Liten uteservering.

SMAK: klassiska franska rätter. Rustikt. Enkla råvaror men väldigt bra balanserad tallrik som smakar exakt så som det ska göra. Klassisk och kunnigt. Bröd innan maten och kaffe/te ingår alltid.

HÖRSEL: extremt hög, så pass att man på riktigt inte hör sina egna tankar. Å ena sidan blir det livligt, stimmigt, folkligt och charmigt icke-charmigt trassligt men å andra sidan får man huvudvärk deluxe.

KÄNSEL: prisvänligt och prisvärt. Rar service. Man beställer och betalar i kassan och maten serveras vid bordet. Blandad klientel, mestadels avslappnat folk ute efter vardagslyx. Man sitter i varandras knän

SJÄTTE SINNET: boka bord, det är alltid fullt. Härlig fransk pärla som man lätt blir kär i

 

;