We cover several cities, choose one to explore!

Mammaliv

Jag har blivit med podd!

Du vet när du var liten och någon frågade chans på dig? Den pirriga känslan, nästan som att du blev lite hedrad även fast du inte visste vad det var som 9åring.

Så kände jag mig när Andreas Ivarsson hörde av sig till mig en dag i augusti och frågade om jag ville starta podd med honom. Jag låg på en bänk på Södermaln och tittade upp på en klarblå himmel och blev alldeles varm och glad. Kände också lite att Äntligen! Jag har pratat om att starta podd med en kompis men inte kommit till skott.

Jag blir nästan lite svamlig nu, lite pirrigt att presentera själva podden men här är första avsnittet:

Vi valde Föräldrasplaining eftersom det både kan vara som "plaining" dvs klagande men också som "splaining" som att förklara. Vi är inte experter men vi är en mamma och en pappa som har båda två barn.

Det kommer ett nytt avsnitt varje vecka och ibland lite oftare. Som nu, det finns ETT TILL AVSNITT! Sök efter Föräldrasplaining där du lyssnar på poddar.

Har du förslag på ämnen, vill ställa frågor eller kanske vara med som gäst så hojta här eller till mig på Instagram.

Kram!

Saker jag lärt mig sen jag fick barn

  1. Att sömn kan innebära en timme där, tre timmar där och kanske om du har tur två timmar där.
  2. Det är normalt att prata om bajs med andra Föräldrar.
  3. Det är inte smart att prata bajs med folk som inte är föräldrar.
  4. Egentid betyder familjetid.
  5. Gå på toaletten och låsa dörren betyder strejk utanför.
  6. Det går att bajsa med ett barn i knät.
  7. Huvudlöss förlorar sin förmåga att suga blod efter bara en timme.
  8. Helt plötsligt är du världsförälder, har två fadderbarn och gråter så fort du hör om ett barn som far illa.
  9. Det finns ingen starkare kärlek än den till barnen.
  10. Glass är inte middag.
  11. Glass kan vara middag.
  12. Mackor är också middag.
  13. Så länge barnet äter något är det middag.
  14. Vad som än funkar-metoden är den bästa metoden.
  15. Springmask är det vidrigaste som finns.
  16. Magsjuka, jag säger bara magsjuka.
  17. Hot och mutor är vardag.
  18. Kramar löser mycket.
  19. Vad tid verkligen är.
  20. Att det är ändå bättre att få vänta några timmar på Akuten än vara så pass prioriterad att en får komma in direkt.
  21. Att ha ett barn är himlen.
  22. Att få två barn är som att få en käftsmäll rakt ner i gruset.
  23. Att vänner är viktigt, även för små barn.
  24. Tålamod är en dygd
  25. Fuck tålamod, gör det bara.

Vad har du lärt dig sen du fick barn? Skriv till mig. ‚̧ԳŹ

Vardagspusslet

Det här kan vara mitt kortaste inlägg någonsin men jag ville verkligen tipsa om något som underlättar vårt vardagsliv så ofantligt mycket och får oss att lämna de 5-10 måltiderna som en vanlig familj brukar snurra sig igenom:

PLANERA MIDDAGAR

Det må låta simpelt men handen på hjärtat: gör du det? Och då menar jag att verkligen lägga manken till och testa minst en ny rätt varje vecka. Vi gör det, det är smart och vi ser till att det max tar 20 minuter att färdigställa på en vardag. Kräver planering alltså. Söndagar är viktiga dagar för att klara detta. Antingen är det flera storkok igång, det handlas, planeras och skrivs upp på listan. Mest vegetariskt och med fisk även om familjen firar med pasta carbonara så fort jag är borta.

Mina största inspirationskällor är för tillfället Green Kitchen Stories (blogg, app, bok), Portionen under tian, Givemesomeoven och att fråga kollegor vad de lagar. Mums! Alltså ovan nämnda är ALLTID min inspiration. Kanske även Jävligt Gott.

Vissa veckor blir restfest-vecka då det blivit en portion över här och där. Ingen dör av samma mat en gång till.

Har du tips på mat ni gärna gör hemma som passar till vardagspusslet tipsa gärna!

Han kan inte gå

Lagom utlämnande titel på det här inlägget men det är sanningen. Jacques kan inte gå än. Han tar sig mellan möbler men på väldigt vingliga ben och går helst på knäna.

Vi kommer nu få en remiss till sjukgymnast för att bedöma om det är något som är fel eller om han bara behöver extra hjälp. Han är helt normal i övrigt och checkar av alla boxar som ett barn i hans ålder borde.

Om jag är orolig? Ja så klart jag är. Jag är hans mamma och jag älskar honom så otroligt mycket. Jag och Stefan har målat upp de värsta av scenarion men det är osannolikt att det blir så. Men tänk om han inte kommer kunna gå, att det är något fel på hans fötter (som jag trott länge). Fan alltså. Blir alldeles ledsen när jag tänker på det.

om vi bortser från bristen på steg så är han verkligen helt underbar; sjunger alla typer av sånger, håller takten, pratar meningar med två-tre ord, pussar, slåss och älskar sin pappa mest av allt. Tänk så han förgyllt vårt liv.

Miriam min Miriam är också helt okej. Håller henne lite för mig själv ett tag. Känner att hon behöver det.

Tvåbarnschocken slår till igen

Jag vill vara en snäll person, det har vi pratat om förr. Samtidigt vill jag inte vara en mjäkig person som folk kan sätta sig på. Det kan vara något av ett dilemma ibland. Jobbmässigt har jag lättare att hantera det med enda undantaget att jag inte har något tålamod och hatar dålig arbetsmoral. Då kan jag inte vara snäll. Fast det får nog bli en annan historia...

Jag vill också vara snäll mot min underbara dotter men för tillfället är det så otroligt svårt eftersom hon befinner sin i någon form av pre teen state och inte lyssnar på mig förrän jag har försökt säga till snällt fem gånger och sen skriker med min hårda hemska röst. Då blir hon ledsen och säger "Du är alltid arg". Jag blir knäpp. Min man blir också knäpp och han är så mycket mer iskallt elak än vad jag är. Jag kan liksom se att hon kryper ihop när han hamnar i samma stadie som det jag beskriver ovan. Det gör mig ledsen, Miram ledsen och även Stefan.

Tro nu inte att vi är elaka föräldrar utan vi kämpar på och påminner varandra om att Miriam är vår nummer ett, vårt bästa i livet, vår förstfödda. Det är bara slitsamt i livet just nu. Det kommer passera och tills det gör det så gör vi vad vi kan. Pratar med varandra, med vänner, med Miriam och försöker göra livet lättare.

Vi hade inte det här problemet innan vi fick Jacques så det har något att göra med att hela familjebalansen rubbades för Miriam + att det händer en hel del saker i skolan med vänner som kanske inte är så bra. Stackars fina Miriam.

Om du själv hamnar där vi är just nu så testa att dela upp er. Det fungerar bra för oss så idag ska jag och Miriam på bio och fika. Härligt!